Då sömnen inte infaller sig...

Jag brukar skämta om att jag inte sover över huvudtaget och att det är det som gör så jag hinner allt (och inget) jag gör. Men det finns (såklart) en sanning bakom skämtet och det är inte för att jag har sömnproblem jag inte sover, utan jag har snarare problem med att vilja gå och lägga mig. Jag vill inte gå och lägga mig för jag älskar natten. Då är allting näst intill stillastående och man räknar inte längre timmar eller tider på samma vis. Det bara är mörkt, tyst och inga måsten existerar. Inga krav. Fast oturligt nog så gillar inte samhället vi lever i nattetid och jag tvingas därigenom ha någon form av dygnsrytm och göra "det där": ställa alarm, gå upp på morgonen och göra det jag ska. Tyvärr så passar inte det alltid mig. Så jag sitter bara still och tänker istället. Dessutom tänker jag att sitta still och tänka är viktigt att ta sig tid till och det blir därför validerat, av mig själv, och jag fortsätter därmed vidare med mitt stillasittande och tänkande. Egentligen gör jag mig ingenting nyttigt, egentligen är det inget aktivt tänkande och egentligen är det bara onödiga saker som behandlas i mitt tänkande men det är däremot ett trivsamt tänkande. Jag har nästan blivit förälskad i det. Kär. 
 
Jag är kär i drömmar också, för när jag väl somnat - då sover jag. Länge. Gärna länge in på dagen och samtidigt som stänger jag av mitt alarm och genom det saboterar för mig själv. Jag är som sådan att jag kan vakna för att min kropp är utvilad men mitt jag vill inte vakna för att min dröm var så bra, så jag lägger mig bekvämt igen och tvingar mig att somna om och återhämta drömmen. Och ja, jag kan återhämta mina drömmar efter jag en gång vankat och drömma vidare. Det är skönt. Inte så skönt när jag vaknar och märker att det är mindre än en vecka kvar till mitt livs första tenta på ett ämne som jag inte direkt håller kärt (statestik) dock men skönt under tiden. Det är som en drog. Ett rosa, fluffigt, lyckligt drömland där inga bekymmer existerar. Långt från verkligheten med sitt vardagsdrama, högerextremism och sina experimentella djurförsök.
 
Tror jag ska ta och gå och lägga mig i alla fall nu.
Eller?
00:59
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Eevi

En energirik och sprängfullt tänkande tös från södra Norrland som oftast alltid tar vara på alla känslor runt omkring. Braiga som dåliga. Det kan vara energikrävande, kämpigt och tungt att göra det men det ger mig också den allra starkaste upplevelsen av de varma, glada och gosiga känslorna. Därför är det värt och värdefullt. Välkommen till mig. Kommentera(/säg någonting) gärna :-)

RSS 2.0